David Andersson fick uppleva på nära håll hur polisen arbetar efter ett inbrott. Han överraskades av deras snabbhet och noggrannhet men inser att han nog inte kommer att få tillbaka det som stals.
David Andersson blev först irriterad. Vad hade egentligen flickvännen gjort i morse? Hon hade tydligen haft bråttom iväg, eftersom hon lämnat en sån röra efter sig.
Han gick in i köket och började laga mat. Snart kände han att det drog kallt. Han la ner stekspaden och gick ut i vardagsrummet, där han såg att balkongdörren stod öppen. Irritationen steg. Hade hon verkligen lämnat den så?
– Men då såg jag också resten av oredan. Utdragna lådor, böcker på golvet och i sovrummet kläder som låg slängda på golvet, berättar David.
Han förstod att det inte var flickvännen som hade haft bråttom, utan snarare inbrottstjuvar. David, som beskriver sig som en ganska rationell person gick omedelbart in i något slags ”fixarläge” som han uttrycker det. Han ringde omedelbart polisen och anmälde inbrottet. Det dröjde inte mer än 20 minuter innan de var på plats och började undersöka lägenheten.
– De uppskattade att vi inte hade hunnit dammsuga dagen innan, som vi hade planerat. ’Dammet är vår bästa vän’, sa de på fullaste allvar, säger David.
Inbrottstjuvarna hade tagit sig in genom balkongdörren och en stor del av undersökningen skedde i anslutning till den. Eftersom det nyligen hade snöat fanns det gott om fotspår som gjorde att polisen kunde få en ganska bra bild inte bara av hur många förövarna hade varit, utan också att det troligen var samma individer som låg bakom flera inbrott som hade skett samma dag i närområdet.
– Jag var imponerad både av hur snabbt de kom efter att jag hade gjort anmälan och hur de genomförde själva brottsplatsundersökningen. De höll på i ungefär 40 minuter och var såvitt jag kan bedöma väldigt noggranna.
Dagen efter hittade David och hans flickvän en arbetshandske i närheten av balkongen. Den hade spår som kunde tyda på att den använts av någon som försökte ta sig upp på något hinder, exempelvis ett balkongräcke, och David ringde in fyndet till polisen.
– De var verkligen på hugget då också och det dröjde inte många minuter innan de kom, säger han.
Det var samma poliser som hade varit hos dem dagen innan. Eftersom det var ljust passade de också på att titta en extra gång runt balkongen och fick efter vad David förstod en ännu bättre bild av vad som hade hänt.
– De frågade också om vi saknade ett par löparskor, eftersom de hade hittat sådana på en annan adress. Då upptäckte min flickvän att hennes nya, helt oanvända Nike-skor faktiskt var borta. Så dem lär vi kunna få tillbaka.
Fast det är nog också det enda av det tjuvarna fick med sig som David och hans flickvän kan räkna med att få återse. Det övriga, i huvudsak smycken och en Ipad, är med största sannolikhet borta för alltid.
– Polisen verkade ha en ganska klar uppfattning om att det var en utländsk liga som låg bakom inbrottet och de beskrev hur de brukar jobba. Ofta har de med sig vadderade, adresserade kuvert som de stoppar stöldgodset i och sen postar direkt efter inbrottet, berättar David.
Chansen att få fast tjuvarna är också minimal, för att inte säga obefintlig. Det klargjorde poliserna tämligen omgående för David. De spår som samlades vid den undersökning som gjordes i och kring lägenheten hjälper snarare polisen i det långsiktiga arbetet med att kartlägga och identifiera förövare.
Många som råkar ut för inbrott känner sig kränkta och en del behöver till och med ta hjälp av någon för att bearbeta upplevelsen. David verkar inte alls berörd på det sättet utan är mest irriterad. Han säger att han också funderar på vad det här kan innebära för framtiden. Förmodligen, resonerar han, är deras lägenhet nu ”känd” i tjuvkretsar som ett bra mål vilket ökar risken för att bli utsatt igen.
Men han har inte tänkt att installera något larm.
– Jag tror inte att det skulle hjälpa. Tjuvarna är där så kort tid och ingen skulle hinna dit innan de har hunnit ge sig av.
Där har förvisso polisen som vi har pratat med i ”Vad gör polisen efter ett inbrott?” en annan uppfattning. Polisinspektör Kjell Lindgren påpekar att ett larm som är anslutet till en larmcentral i många fall faktiskt innebär att väktare har en chans att hinna till ett pågående inbrott.
David har i alla fall monterat en stark strålkastare vid balkongen, som tänds när någon rör sig i närheten. Det var ett av polisens tips på hur han skulle kunna minska inbrottsrisken.
Han har också tittat lite på andra inbrottsskydd som åtminstone skulle göra det svårare att bryta sig in. Det finns exempelvis särskilda lister, så kallade c-profiler, som går att montera på balkongdörr och fönster och som gör att det blir svårt att komma åt med ett bräckjärn. En annan idé är att sätta upp någon form av galler eller nät.
– Det behöver nog inte vara fullständigt inbrottssäkert. Jag tror att bara man gör det lite besvärligare för tjuvarna så minskar risken avsevärt, eftersom de då hellre väljer ett enklare mål, säger David.
Ett annat råd som polisen gav honom var att DNA-märka värdesaker. I bästa fall gör de skyltar som han då kan sätta upp vid fönster, balkongdörr och entrédörr att tjuvarna avstår från att bryta sig in i lägenheten.
Och även om det inte skulle hindra ett inbrott blir stöldgodset lättare att identifiera och kanske ökar det chansen att återfå det.
Även om han är imponerad av polisens arbete inser David att det inte kommer att leda till särskilt mycket för deras egen del. I bästa fall får de alltså tillbaka löparskorna. Men han har ändå lärt sig något av den tråkiga historien.
– Vi ska göra listor över våra värdesaker, och ta bilder av dem. Tyvärr tror jag inte att det ökar chansen särskilt mycket att få tillbaka sakerna eftersom de med största sannolikhet har försvunnit utomlands, men det underlättar när vi begär ersättning av försäkringsbolaget.
Informationen från polisen har hela tiden varit bra, berättar David, såväl kring hur de arbetar som i fråga om tips och råd kring hur David och hans flickvän kan bete sig för att minska risken för ytterligare inbrott. De har också varit ärliga med att chanserna att lagföra förövarna är i det närmaste obefintliga.
– Ungefär en månad efter inbrottet fick vi beskedet att förundersökningen är nedlagd, berättar David.