David Andersson och hans fru blev av med smycken för tiotusentals kronor i samband med ett inbrott i lägenheten våren 2016. Läs om den långa vägen till ersättning från försäkringsbolaget.
Redan dagen efter inbrottet i lägenheten ringde David Andersson till sitt försäkringsbolag, Folksam. Han visste då ännu inte exakt vad som hade blivit stulet, men ville vara snabb på bollen för att få igång processen.
– Jag fick ett påfallande bra bemötande och deras budskap var att jag inte behövde stressa utan kunde ta god tid på mig att gå igenom vad som blivit stulet, berättar han.
Och det var nog bra. För det skulle komma att krävas en hel del tid. Kanske inte så mycket för att inse vad de hade blivit av med, utan snarare för att hitta bilder som kunde ge försäkringsbolagets värderingspersonal något att gå efter när de beräknade ersättningen.
Sökte bilder i fem månader
David och hans fru hade i princip bara blivit av med smycken, utöver en Ipad och ett par nya sneakers. Och det var smyckena som orsakade mest huvudbry. Hur skulle de kunna visa för försäkringsbolaget vad det var för smycken och vilket värde de hade? Kvitton har man ju knappast på en ring som gått i arv, konstaterar David.
– Hade vi varit smarta från början hade vi förstås tagit bilder av alla värdesaker. Nu fick vi lägga väldigt mycket tid på att leta efter bilder där min fru eller den hon ärvt smycket av bar det, säger han.
Det blev en hel del rotande och bläddrande bland bilder från bröllop och andra festligheter. Sökandet gjorde att hela processen drog ut på tiden. Efter fem månader gav de upp. De hade inte hittat bilder på alla smycken, så Davids fru fick helt enkelt rita av dem som saknades.
Även om det knappast är det bästa sättet att beskriva smycken för ett försäkringsbolag som ska göra en värdering fungerade det över förväntan. David säger att han är imponerad över dem som gjorde värderingarna. De kunde i många fall se på teckningarna, direkt känna igen smycket och avgöra vilket värde det hade.
– I informationen som vi fick från dem fanns kommentarer som 'den här känner jag igen, den fanns i två färger och kostade X kronor', säger David.
Värdering av smycken imponerade
Han och hans fru hade själva angett ett uppskattat värde för varje smycke. I somliga fall stämde det hyggligt, i andra fall betydligt sämre. I något fall var värderarnas uppskattning flera gånger högre än vad David hade trott.
– Vi kände oss aldrig lurade eller som att försäkringsbolaget försökte komma så billigt undan som möjligt när det gällde värderingen av föremålen. Däremot är jag inte alldeles nöjd med hur vi fick ersättningen.
Försäkringsbolagets värdering tog sex veckor. Efter det fick David och hans fru välja att antingen få ett belopp motsvarande vad försäkringsbolaget kallar nyvärde minus ett belopp motsvarande värdeminskningen sedan inköpet, eller ett motsvarande föremål. Skillnaden i värde mellan de två alternativen var i många fall trefaldig. När det gällde smyckena valde de därför att få dem ersatta.
Det var här det hittills positiva intrycket av hela ärendet solkades en aning. David och hans fru var tvungna att välja smycken ur sortimenten hos de butiker som försäkringsbolaget samarbetar med, Guldfynd, Albrekts Guld och Hallbergs Guld. Begränsningen innebar i praktiken att Davids fru inte riktigt kunde få tillbaka motsvarande smycken som stulits, ens utseendemässigt.
– Vi satt med en representant för butikerna i två timmar och försökte hitta smycken som var så lika som möjligt. Ibland gick det inte alls och ibland var ersättningssmycket så långt ifrån att vi inte kommer att vilja behålla det, berättar David.
Oklarheter kring beräkning av ersättning
Något annat som drog ned intrycket var en känsla av att personal på försäkringsbolaget inte var helt öppen med hur de beräknade storleken på ersättningen. Exempelvis fick David frågan om ett visst smycke hade använts tidigare. När han då svarade att det hade ärvts från en äldre släkting förstod han snart att det innebar att värdet automatiskt skrevs ned (?), eftersom det då var ”begagnat”.
– Om vi hade svarat annorlunda hade vi fått ut ett högre värde. Vi fick flera frågor som vi inte riktigt förstod innebörden av och det skapade en liten osäkerhet, säger David.
Han pekar också på en otydlighet kring själva förfarandet. Istället för att försäkringsbolaget löpande informerade om vad som skedde och vilket nästa steg skulle bli fick David ringa vid åtskilliga tillfällen.
– Jag fick alltid ett väldigt bra bemötande och bra information, men det hade förstås varit enklare om vi hade hållits underrättade om gången i ärendet, säger han.
Läs mer: Hur hittar man bästa hemförsäkringen?
Vad lärde du dig av händelsen?
– Hade vi bara haft bilder av våra värdesaker hade ju hela processen gått mycket snabbare och smidigare. Det är ju så enkelt att ta foton med telefonen.
Och, tillägger han, om han hade bott i hus skulle han absolut skaffa ett värdeskåp att skruva fast i golvet. Då hade hans fru sluppit bli av med smyckena över huvud taget.